Títulos em Profissionais e Acadêmicos

"När jag tittar mig i spegeln, lägger jag märke till något som putar ut lite på varje sida om halsen. Det ser ut ungefär som om en mindre gaffel har satt sig på tvären. Har det varit så hela tiden utan att jag tänkt på det? Jag känner efter i ljumskar och armhålor och upptäcker att en massa lymfkörtlar är väldigt tydliga. Jag funderar lite på saken, men tänker sen att det nog är normalt, jag har bara inte känt efter förut helt enkelt. Dessutom gör ingenting ont och jag känner mig helt frisk." Johanna är bara 23 år gammal när hon blir diagnostiserad med kronisk lymfatisk leukemi.

"Du har cancer Charlotta" sa läkaren. 35 år gammal fick jag aggressiv trippelnegativ bröstcancer. Mina barn var då ett, två och fyra år. Jag stekte pannkakor och planerade inför min begravning. När Charlotta får reda på att hon är gravid med sitt fjärde barn är hon redan i artonde veckan. Det är bara sju månader efter hennes senaste cellgiftsbehandling och läkarna hade sagt att hon inte skulle kunna få fler barn. Hon överväldigas av känslor. Lycka. Rädsla. Hon börjar skriva ner sina tankar, för att komma underfund med tankarna om allt det ljusa och allt det mörka.

Åtta år efter karriärens slut diagnostiserades Klas Ingesson med en benmärgscancer som han redan från första dagen visste skulle bli hans död. Det är bara lite cancer. Om livet, döden och myten om mig själv är Klas Ingessons självbiografi och testamente, som han arbetade med ända fram till sin död den 29 oktober 2014. I boken berättar Klas ärligt och naket om ett fotbollsliv på toppnivå, men också om den sista matchen i hans liv - och hur den gav honom ett nytt svar på frågan om vad det innebär att alltid göra sitt bästa.

"27 april 2015: Jag stod inne på toaletten och stirrade på mig själv i spegeln. Lång mörkblå sjukhuskofta över den vita särken. I övrigt såg jag frisk ut, med håret i tofs, osminkad, men fräsch. Jag lyfte upp mobiltelefonen och tog en selfie rätt in i spegeln. En bild på mig själv lutad mot det vita kaklet bakom mig. Det fanns något hårt i min mage. I morgon skulle jag sövas och skäras upp. Äggstockarna skulle bort, bukhinnan också, äggledarna, livmodern och blindtarmen. Allt som kunde avvaras. Ifall det hårda i min mage var cancer."

Stämningen var overklig och jag fruktade att terrassens kolnade brädor skulle bryta samman under mina fötter. De klarade av min vikt en tid, tills jag vid nästa steg kände hur någonting gick sönder. Kraset lät som när ett knäckebröd smulas sönder. Jag tittade ner. För ett ögonblick kändes det som om jag skulle svimma precis där och då. För ett ögonblick kunde mitt sinne inte hantera den syn jag såg vid mina fötter.